Lyckligtvis var Mikael Strogoff en man, som icke visste vad fruktan ville säga. Men han beslöt i alla fall att gent emot dessa zigenare iakttaga den största försiktighet.
SJUNDE KAPITLET.
Uppför Kama.
Följande dagen något före kl. sju på morgonen anlände man till staden Kasan. Denna stad är en bland de mera betydande i Ryssland. Den har universitet och är säte för en grekisk ärkebiskop samt äger en befolkning av 140,000 invånare.
Ehuru staden ligger tämligen långt ifrån själva hamnen, trängdes dock en talrik folkmassa på kajen. Man hade infunnit sig för att få veta nyheter. Polistjänstemän och kosacker upprätthöllo ordningen och gjorde rum för såväl de passagerare, som stego av ångbåten, som för dem, vilka skulle gå ombord.
Kaukasus behövde kvarligga i Kansas hamn en timme för att intaga nytt bränsle. Men Mikael Strogoff föll ej ens på den tanken att gå i land. Nadia hade ännu ej återkommit upp på däck, och han ville ej lämna den unga flickan ensam ombord. Däremot hade de båda korrespondenterna, så fort båten stannat, begivit sig ned på kajen och, såsom det anstår äkta nyhetsjägare, genast blandat sig i folkmassan för att lyssna och speja.
Bland de resande, som lämnat Kaukasus, igenkände Mikael Strogoff den zigenartrupp, som ännu den föregående aftonen befann sig på marknadsplatsen i Nischni-Novgorod. Denna trupp utgjordes av den gamle zigenaren och kvinnan, som hade kallat honom spion, samt ett tjugutal danserskor och sångerskor från 15 till 20 år.
Den gamle zigenaren stod där med en ödmjuk håll-
