100
välsignat; deltagen derföre med mig uti hvad det afkastat, ty mina penningeangelägenheter stå på bästa fot, och mellan oss skall det icke vara någon skilnad. — Jag bemötte dem med största ömhet, och under ett helt års tid vistades de hos mig samt riktade sig med de penningar, som jag gifvit dem; men efter denna tids förlopp sade de till mig: det skulle vara mer angenämt för oss att bli gifta återigen, och vi kunna icke längre lefva ensamma. — O mina systrar, — invände jag, — ni hafven ingen lycka haft i ert äktenskap; en god äkta man är någonting sällsynt i denna tid, och ni hafven redan haft erfarenhet af det gifta ståndet. De gåfvo imellertid ingen akt på mina ord, utan trädde i äktenskap utan mitt bifall, ehuru jag ändock gaf dem brudskänker af min egendom och fortfor med mitt hägn öfver dem. De flyttade till sina män, hvilka, sedan de lefvat tillsammans med dem en kort tid, bedrogo dem på allt hvad de egde, begåfvo sig ut på resor och öfvergåfvo dem, så att de återkommo till mig i utblottadt tillstånd och anropade min förlåtelse. Vredgas icke på oss, — sade de; — ty, ehuru du är yngre än vi, har du ett moget omdöme, och vi lofva dig, att vi aldrig mer skola tala om giftermål. Jag svarade: ni ären välkomna, mina systrar; ty ni ären för mig det dyrbaraste, som jag känner. Och jag mottog dem i mitt hus och behandlade dem med all möjlig vänskaplighet, och vi lefde sålunda lyckliga tillsammans ett helt års tid.
Efter denna tid beslöt jag att utrusta ett skepp för en handelsresa. Till följd af detta beslut lastade jag ett stort fartyg med åtskilliga varor och behöfliga förråder samt sade till mina systrar: hvilketdera viljen ni hellre, antingen stadna hemma under min resa eller följa med mig? De svarade: vi vilja följa med dig på dina resor, ty vi kunna icke uthärda att vara åtskiljda från dig. Jag tog dem derföre med mig, och vi gingo till segels; men först delade jag min egendom i två lika delar, af hvilka jag tog den ena med mig, men gömde den andra, emedan jag tänkte, att någon olycka möjligtvis skulle kunna träffa fartyget, men vi ändock bli räddade till lifvet, i hvilket fall det alltid kunde vara godt att efter hemkomsten hafva någonting att lefva utaf. — Vi fortsatte vår resa natt och dag, tilldess fartyget slutligen råkade in på origtig kosa, så att skepparen icke visste, hvart han skulle styra. Skeppet hade kommit in i ett helt annat haf än det, der vi ämnade segla, och under någon tid voro vi okunniga derom; men under tio dagar hade vi god vind och blefvo på elfte dagen
