104
lens vrede och afsky, då det en dag, kort efter dagbräckningen, hände sig, att stadens alla invånare blefvo förvandlade till svarta stenar, icke blott de sjelfva, utan alla deras husdjur och all deras boskap. Ingen enda bland stadens invånare blef förskonad, jag ensam undantagen; men allt ifrån den dag, då denna straffdom gick i fullbordan, har jag tillbragt tiden som du ser i böner, fastande och läsande af Koràn; dock har jag börjat förtvifla uti denna enslighet, der ingen finnes, som kan glädja mig med sitt umgänge.
När jag hört dessa ord, sade jag till honom: vill du följa med mig till staden Baghdad och besöka de lärda männen och de skriftlärda der samt utvidga dina kunskaper? Om så är, vill jag bli din tjenarinna, ehuru jag är herrskarinna i mitt hus samt har till och med män, som lyda mina befallningar. Jag har här ett skepp, lastadt med handelsvaror, och ödet har fört oss till denna stad, på det vi skulle bli bekanta med dessa tilldragelser; vårt möte var förut bestämdt af skickelsen. — På detta sätt fortfor jag att öfvertala honom, tilldess han gaf sitt bifall. Jag sof denna natt vid hans fötter, af ytterlig glädje omedveten af min belägenhet; men på morgonen stego vi upp, gingo in i skattkamrarna, togo en mängd af de lättare och mest dyrbara föremålen deri och begåfvo oss ifrån slottet ned i staden, der vi träffade slafvarne och skepparen, som sökte efter mig. De blefvo högeligen glada, när de fingo se mig, och på deras frågor angående min frånvaro svarade jag med att meddela dem allt, som jag sett, och berättade för dem hvad ynglingen hade omtalat för mig, orsaken till stadsinvånarnes förvandling och allt, som vederfarits dem, hvilket icke kunde annat än väcka mina åhörares förundran. Men när mina bägge systrar sågo ynglingen, afundades de mig för hans skull och lade råd tillsammans till mitt förderf.
Vi gingo åter om bord, och jag kände mig i högsta måtto lycklig, framför allt öfver ynglingens sällskap; efter någon tids väntan på gynnande vind, hissade vi våra segel och reste. Mina systrar sutto tillsammans med mig och ynglingen; vi samtalade, och under samtalet frågade de mig: säg, vår syster, hvad ämnar du företaga dig med den vackra ynglingen? Jag svarade: jag önskar honom till min äkta man; — derefter vände jag mig till honom, nalkades honom och fortfor: o min herre, jag önskar göra dig ett förslag, och måtte du icke hafva någonting deremot! Han svarade: jag hör och lyder. Jag vände mig nu till mina systrar och sade
