Egarne till dessa ringar, — svarade hon, — hafva allesammans haft samma umgänge med mig som ni, utan att den här dumma anden vetat någonting derom; derföre lemnen mig era begge ringar, ni bröder! De lemnade henne sina signetringar, och hon sade derefter till dem: Denna ande röfvade bort mig under min brölloppsnatt och satte mig uti skrinet och lade skrinet uti kistan och fäste vid kistan sju lås samt nedlade mig sålunda fängslad på det brusande hafvets botten, under de svallande böljorna, ty han visste icke, att när någon af mitt kön beslutit att göra någonting, så kan ingenting hindra henne derifrån. I enlighet dermed säger en skald:
Lita aldrig på qvinnor och sätt ingen tillit till deras löften,
Ty deras behag och misshag bero af deras lidelser!
En låtsad kärlek bjuda de, och trolöshet döljer sig under deras slöja.
Kom ihog Josephs öde och var på din vakt mot deras list!
Vet du icke, att Iblis fördref Adam ur paradiset med en qvinnas tillhjelp?
Och en annan skald säger:
Vakta dig för att gifva varningar, ty derigenom blir den varnade mer lysten än förr, och derigenom stegras begäret till lidelse.
Om jag tillåter en sådan lidelse att uppkomma, så blir mitt öde detsamma som mången mans före mig.
Ty högeligen att beundra är i sanning den, som kunnat förbli oskadd af qvinnors list.
När de bägge konungarne hört dessa ord från hennes läppar, stodo de slagna med den ytterligaste häpnad och sade den ena till den andra: Om detta är en ande, och en större olycka har drabbat honom än oss, så är detta en omständighet, hvilken bör lända oss till tröst, — och de vände genast derefter tillbaka hem samt anlände till staden.
Så snart de inträdt inom palatset, lät Shahrijàr halshugga sin gemål, tillika med fruntimren och de svarta slafvarne, och från den stunden gjorde han det till en vana, att, så ofta han lät en jungfru dela sin säng, lät han taga hennes lif, så snart natten var till ända. På detta sätt fortfor han i trenne år, och folket började föra upproriskt tal emot honom och
