månads tid, då jag begärde att han måtte gifva mig tillstånd att göra ett besök i bazaren för att köpa några tyger till kläder. Jag erhöll hans tillåtelse och begaf mig dit, åtföljd af den gamla qvinnan. Jag satte mig utanför en handelsbod, tillhörande en ung köpman, med hvilken hon var bekant, och hvars aflidne fader hade åt honom lemnat en ansenlig rikedom i arf, såsom hon berättade mig. Hon bad honom visa mig sina dyrbaraste tyger, och under det han var sysselsatt dermed, började hon utbreda sig i åtskilliga smickrande uttryck om honom. Men jag sade till henne: vi hafva ingenting att skaffa med de loford, som du slösar på honom; vi önska intet annat än att verkställa vår upphandling och sedan återvända hem. Imellertid hade han framtagit det, som vi önskade, och vi lemnade honom penningarna; men har vägrade att emottaga dem och sade: låt det vara en hedersskänk åt dig för ditt besök i dag! Då sade jag till den gamla qvinnan: om han icke vill taga emot penningarna, så lemna honom tyget tillbaka. Men han ville icke taga det tillbaka, utan yttrade: vid Allah, jag vill icke taga någonting af dig! Allt detta är en skänk från mig för en enda kyss, hvilken jag skulle anse värd mera än alla varor, som jag har i min bod. — Hvartill kan en kyss gagna dig? frågade den gamla qvinnan. Derefter vände hon sig till mig och sade: o min herrskarinna, du har hört hvad ynglingen sade; intet ondt skall vederfaras dig, om han gifver dig en kyss, och du erhåller då hvad du vill hafva ur hans varulager. — Vet du icke, — svarade jag, — att jag har aflagt en ed? — Hon svarade: låt honom kyssa dig, utan att du talar; på detta sätt handlar du icke emot din ed och får derjemte tillbaka dina penningar. — Sålunda fortfor hon att framställa alltsammans som en obetydlighet, tilldess jag lät snärja mig af hennes hala ord och gaf mitt bifall. Jag betäckte nu mina ögon och höll snibben af min slöja så, att de förbigående icke skulle se mig; han närmade sina läppar till min kind under slöjan; men i stället att blott kyssa mig, bet han mig djupt uti kinden. Jag svimmade af smärtan, och den gamla qvinnan höll mig i sitt knä, tilldess jag kom till sans igen. Då var boden stängd, och den gamla klagade och sade: det, som Gud afvändt, skulle kunnat bli en ännu större olycka. Låtom oss återvända hem, och der, skall du föregifva att du är sjuk; men jag skall komma till dig och gifva dig ett läkemedel, som skall hela ditt sår, så att du innan kort skall vara återställd igen.
Jag stadnade qvar ännu en stund, men steg slutligen upp och åter-
