Hennes fader veziren förde henne nu till konungen, som blef glad, när han såg honom och frågade: Har du fört med dig det, som jag begärde? Han svarade: Ja! När konungen kom in till henne, grät hon, och han sade till henne: Hvarföre är du bedröfvad? Hon svarade: O konung, jag har en ung syster, och jag önskade taga afsked af henne. Konungen sände bud efter systern, och hon kom till Sherasád och omfamnade henne och satt vid foten af sängen; och när hon tyckte sig hafva funnit ett lämpligt tillfälle, sade hon: Vid Allah! O, min syster, berätta oss någon historia, på det tiden måtte gå fortare, medan vi sitta vakna. Det vill jag gerna göra, — svarade Sherasád, — om den mägtiga konungen tillåter mig. När konungen, som icke kunde sofva, hörde dessa ord, tyckte han det skola vara roande att afhöra berättelsen, och under första natten af de tusen och en begynde Sherasád sina föredrag som följer.
