mot den sjuka, och som skulle han hafva fallit utför trappan och dött. Men hur skall jag bära mig åt med en, som ljutit döden i mitt hus? O Esras åsna! — Han lyfte upp den puckelryggige och bar honom ifrån husets gård upp till sin hustru samt berättade henne, huru det gått till. — Hvarföre sitter du här och sölar bort tiden? — sade hon. — Om du fortfar på det sättet, tills det blir dager, så äro våra lif förlorade. I stället skola vi, du och jag, bära upp honom på taket och kasta ned honom till vår granne Musulmannen; han är sultanens hofinköpare, och till hans hus komma kattorna ofta och äta hvad de finna der; der finnes det också råttor i stor mängd, och får den döde ligga der en natt, så skola hundarne vädra upp honom, samla sig dit och äta på honom, så att ingenting blir qvar. Juden följde detta råd; han och hans hustru släppte ned puckelryggen på den stenlagda gården, ställde honom der mot väggen och skyndade ned från sitt tak, när detta blifvit väl bestäldt.
Den puckelryggige hade icke stått der länge, då husets egare kom hem, öppnade porten, gick öfver gården med ett tändt ljus i handen och varseblef en Adams son, som stod i vrån strax invid köket. Han utropade: hvad vill detta säga? Vid Allah, den tjuf, som stulit vår egendom, är ingen annan än en Adams son, som tager hvad han kommer åt af kött och fett, fastän jag kan förvara det undan kattor och hundar; och om jag sloge ihjäl alla kattor och hundar i hela denna del af staden, skulle det ändock icke hjelpa, ty tjufvarne komma ner ifrån taken. — Med dessa ord fattade han uti en stor klubba och slog till tjufven dermed, trädde derefter närmare intill honom och gaf honom ett nytt slag på bröstet, så att den puckelryggige föll ned, då han fann honom vara död; men nu började han bli ängslig och ropade: det finnes ingen kraft eller magt annat än hos Gud! och han fruktade för sitt eget lif och utbrast: förbannelse öfver fettet och köttet och öfver denna natt, då denna mans öde gått i fullbordan genom min hand! Nu betraktade han honom närmare, såg, att han var puckelryggig, och sade: är det icke nog, att du har puckel på ryggen, skall du dessförutan också vara en röfvare och stjäla köttet och fettet? O Beskyddare, tag mig under ditt nådiga hägn! — Derpå lyfte han upp honom på sina skuldror och gick bort ifrån sitt hus just när det var som mörkast och stadnade icke, förrän han burit liket till början af bazaren, der han ställde puckelryggen på fötterna mot väggen
