Sherasád talade: Man påstår, lycksalige konung, att när anden lyfte sin hand med svärdet, köpmannen sade till honom: O ande, jag har skulder att betala, och jag eger mycken rikedom, och jag har barn och en hustru, och jag har derjemte panter i min ego; låt mig derföre återvända till mitt hem och gifva hvar och en hvad honom tillhör, och sedan skall jag återvända till dig; jag binder mig med ed och löfte, att jag skall återvända till dig, och du skall göra hvad du vill, och Gud är vittne till det, som jag säger. Detta löfte gillades af anden, som lemnade köpmannen fri och gaf honom tid till årets slut.
Köpmannen återvände till sitt hem, uträttade allt det, som ålåg honom att göra, betalade hvar och en hvad han var honom skyldig, samt underrättade hustru och barn om det, som händt honom; de och hela hans familj fällde tårar, när de hörde det. Han utnämnde en förmyndare för sina barn och stadnade hos de sina till årets slut; då tog han sin svepning under armen, bjöd farväl af sitt hushåll, sina grannar och slägtingar samt begaf sig å väg med sorg i hjertat, medan hans anhöriga gräto och klagade efter honom.
Han fortsatte sin väg, tilldess han kommit till den ofvannämnda trädgården, och nu var det första dagen på det nya året. När han satt der gråtande öfver det öde, som väntade honom, närmade sig till honom en ålderstigen sheik, som ledde en gazell, bunden vid en kring halsen gående kedja. Sheiken helsade köpmannen, önskade honom lång lefnad och frågade honom: Hvad är skälet, hvarföre du sitter på detta ställe, hvilket är ett tillhåll för andar? Köpmannen meddelade honom nu hvad som händt honom med anden och skälet, hvarföre han satt der, hvaröfver sheiken, gazellens egare, blef högeligen förvånad och sade: Vid Allah, o min broder, din tro är stor, och din berättelse underbar. Om den vore inpräglad i hjertat, skulle den kunna lända till varning för den, som vill mottaga varning. Och han satte sig ned bredvid honom och sade: Vid Allah, o min broder, jag vill icke lemna detta ställe, förrän jag sett hvad som kommer att tilldraga sig med dig och denna ande. Derpå satte han sig ned och samtalade med honom.
Här varseblef Sherasád, att dagen grydde, och hon upphörde att berätta. Hennes syster Dinjásád sade till henne: Hvad din berättelse
