är skön och underbar, min syster! Men Sherasád svarade: Jag skall nästa natt berätta någonting ännu skönare och underbarare, så vida min herre konungen vill låta mig lefva.
Följande natt sade Dinjásád till sin syster: Jag besvär dig vid Allah, min syster, om du icke sofver, så låt oss åter höra en af dina vackra berättelser, på det tiden måtte gå fortare förbi, medan vi äro vakna! — och konungen tillade: fullända berättelsen om köpmannen! — Det länder mig till nöje och till ära, — svarade Sherasád och fortfor som följer:
Jag har hört, lycksalige konung, att, medan de så sutto der, blef köpmannen nästan ifrån sina sinnen; han blef betagen af räddhoga och skräck och ytterlig sorg och ångest. Och medan egaren af gazellen satt bredvid honom, si! då nalkades åter en sheik, som förde med sig två svarta hundar; han helsade dem och frågade, hvarföre de sutto på detta ställe, hvilket var ett tillhåll för andar; och de berättade honom händelsen från begynnelsen till slut. De hade knappt suttit der en stund, förrän en tredje sheik nalkades med en apelkastad mulåsna, och äfven han ställde till dem samma fråga, hvilken besvarades på samma sätt.
Ett ögonblick derefter började stoftet och sanden uppröras samt förvandlades till en ofantlig sandpelare, hvilken närmade sig till dem ifrån djupet af öknen; och stoftpelaren föll tillsamman, och si! anden stod framför dem med ett draget svärd i sin hand och ögon, ur hvilka eldgnistor sprutade. Han närmade sig till dem, ryckte köpmannen ifrån dem och sade till honom: Statt upp, på det jag måtte döda dig, såsom du dödade min son, själen af min egen själ! Och köpmannen började klaga och gråta, och de tre sheikerna gåfvo likaledes tillkänna sin sorg genom ljudelig klagan och gråtande.
Här varseblef Sherasád dagens annalkande och tystnade. Dinjásád sade till henne: Ack huru skön och underbar är icke din berättelse, min syster! Sherasád svarade: Hvad är detta i jemförelse med det, som jag skall berätta er nästa natt, så framt min herre konungen låter
