Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/23

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
18
KÖPMANNEN

den uppgående fullmånen, hade blixtrande ögon och fint penslade ögonbryn samt fullkomligt bildade lemmar; och gossen vexte upp, tilldess han uppnådde åldern af femton år. Vid denna tid måste jag helt oförmodadt företaga en resa till en viss stad och begaf mig dit med ett ansenligt förråd af handelsvaror.

Nu hade min fränka, denna gazell, som här står, allt ifrån sina tidigaste år lagt sig vinn om trolldom och spådomskonst, och under min frånvaro förvandlade hon ynglingen till en kalf, men hans moder till en ko och lemnade dem åt herdarnes omvårdnad. När jag efter längre tids förlopp kom tillbaka från min resa, frågade jag efter min son och hans moder; hon svarade: din slafvinna är död, och din son har flytt, och jag vet icke, hvart han tagit vägen. Sedan jag hört detta, tillbragte jag ett helt år med sörjande hjerta och tårfyllda ögon, till dess Offrets Fest[1] kom; då sände jag bud till den, som hade mina hjordar under sin vård, och befallde honom att för min räkning utvälja en fet ko; han förde en sådan till mig; men denna ko var min slafvinna, hvilken blifvit förtrollad af denna gazell. Jag uppskörtade mina kläder och vek upp ärmarna, tog knifven i min hand och beredde mig till att slagta henne; men hon råmade och skriade så våldsamt, att jag släppte henne och lemnade henne åt herden med befallning att slagta henne och afdraga hennes hud. Han efterkom befallningen, men fann på kon hvarken fett eller kött eller någonting, annat än hud och ben, och när ångern icke längre hjelpte till någonting, ångrade jag, att jag låtit slagta henne. Jag lemnade henne derföre åt herden och sade till honom: Skaffa mig hit en fet kalf! och han förde till mig min son, som var förvandlad till en kalf. Och när kalfven såg mig, slet han sönder repet, med hvilket han var bunden, och kom till mig och smekte mig och uppgaf klagande läten, så att jag bevektes af medlidande med honom; och jag sade till herden: Skaffa mig hit en ko och släpp lös kalfven! — —

Här varseblef Sherasád, att dagen grydde, och hennes syster tilltalade henne såsom förut, ehuru upprepandet deraf hädanefter utelemnas.


  1. Stora Beiramsfesten