sade jag, hvad mina bröders förderf beträffar, så är detta icke det, som jag åstundar. Jag berättade nu för henne allt det, som tilldragit sig mellan mig och dem från det första till det sista; och när hon hört det, sade hon: i denna natt, som nu kommer, skall jag flyga till dem och sänka deras skepp och förgöra dem. Men jag sade: jag besvär dig vid Allah, att du icke måtte göra det, ty ordspråket säger: o du, som gör väl mot den, hvilken handlat illa, den gerning, som han begått, är tillräcklig till hans straff, — och dessutom äro de i alla händelser mina bröder. Hon fortfor imellertid med att vilja taga deras lif, hvaremot jag alltjemt försökte blidka henne; slutligen lyfte hon mig upp och sväfvade genom luften och satte mig ned på taket af mitt hus.
Jag öppnade porten och gräfde upp det, som jag gräft ned i jorden, helsade mina grannar, uppköpte handelsvaror och öppnade min handelsbod. Men när jag följande natten inträdde i mitt hus, fann jag dessa bägge hundar stå bundna der; så snart de sågo mig, kommo de emot mig och gräto och hoppade upp på mig; men jag visste icke hvad det skulle betyda, inan min hustru stod framför mig och sade: dessa äro dina bröder. — Hvem, sade jag, har gjort detta åt dem? Hon svarade: jag sände bud till min syster, och hon gjorde det; och de skola icke återfå sin menskliga skapnad förrän efter förloppet af tio år. Nu befann jag mig på väg till henne, att hon måtte återställa deras menskliga skepelse, ty de hafva nu befunnit sig i detta tillstånd uti tio år; då såg jag denna man, fick höra hvad som händt honom och beslöt att icke lemna stället, inan jag fått veta, huru det skulle gå med honom och dig. — Detta är min berättelse. — Sannerligen — sade anden, — är det en underbar berättelse; och jag öfverlåter åt dig en tredjedel af den rättighet jag har till hans lif med anledning af det, som han gjort mig emot.
Derefter sade den tredje sheiken, egaren af mulåsnan, till anden: krossa icke mitt hjerta, fastän jag icke berättar dig mera än det följande:
Denna mulåsna, som du ser, var min hustru; hon förälskade sig uti en svart slaf, och när jag öfverraskade honom hos henne, tog hon en skål vatten, läste några kraftfulla ord deröfver, stänkte på mig af
