Med dessa ord kastade han lerkärlet åt sidan och började rengöra sitt nät. Han bad derefter Gud om förlåtelse för sin otålighet, återvände till hafvet för tredje gången, kastade ut nätet och väntade, tills det sjunkit samt icke längre rörde sig; derefter drog han det i land och fann deri en hel mängd söndriga kärl och krukor.
Men nu höjde han sin blick mot himmelen och sade: o Gud, du vet, att jag aldrig kastar ut mitt nät mer än fyra gånger, och nu har jag redan försökt trenne varp! Derpå utropade han: i Allahs namn! kastade nätet på nytt i hafvet och väntade en stund; men när han åter försökte att draga upp det, förmådde han icke detta, så hårdt satt det fast vid botten. Han utropade: det finnes ingen magt eller kraft annorstädes än hos Gud! — och afklädde sig åter och dök rundtomkring nätet och sträfvade, tills han fick det upp på stranden; här öppnade han det och fann deri ett kärl af metall, hvari någonting var inneslutet, och hvars hals var tillsluten med en propp af bly, hvari vår herre Salomos insegel var aftryckt. Vid åsynen deraf blef fiskaren glad och sade: detta skall jag sälja åt en kopparslagare, ty det är värdt tio guldstycken. Han skakade nu på kärlet och fann det vara tungt samt tänkte: jag måste öppna det och se hvad som är derinuti och lägga detta i min påse; sjelfva kärlet skall jag sedan sälja åt kopparslagaren. Derpå tog han fram en knif och skar omkring blyet, tilldess han lossat det från kärlets hals. Nu lade han kärlet på marken och skakade derpå för att få fram innehållet; men utur kärlet kom ingenting anat än rök, hvilken hvirflade upp mot himmelen och bredde ut sig öfver jorden samt väckte fiskarens största förvåning. Efter en kort stund samlade sig röken tillhopa och tätnade, men kom sedan i rörelse och förvandlades till en ande, hvars hufvud stod ibland molnen, under det hans fötter hvilade på jorden. Andens hufvud liknade en hvälfd kupol, hans händer liknade ofantliga skoflar, hans ben voro som mastträd, hans mun liknade en bergshåla, hans tänder voro som stenar, hans näsborrar som basuner och hans ögon som brinnande lampor; han hade derjemte ett tofvigt och stoftfärgadt hår.
När fiskaren blef varse denna ande, började musklerna i hans sidor att spritta, hans tänder slogo emot hvarandra, hans spott torkade, och han visste icke, hvar han skulle undsticka sig. Så snart anden såg honom, utbrast han: det finnes ingen Gud utom Gud; Salomo är Guds prophet. O Guds prophet, slå mig icke, ty jag skall aldrig mer i verlden sätta mig
