upp emot dig eller med gerning vara upprorisk mot dig! — O ande (Màrid), — sade fiskaren, — säger du, att Salomo är Guds prophet? Salomo har varit död uti ett tusen åtta hundrade år, och vi lefva nu vid tidens ända. Hurudan är din historia, och hvad har du att berätta, och hvad var orsaken att du kommit in i kärlet? När anden hörde dessa fiskarens ord, sade han: det finnes ingen Gud utom Gud! Hör en god underrättelse, du fiskare! — Hvarom har du underrättelser att gifva mig? — frågade fiskaren. Han svarade: derom, att du i ögonblicket skall lida en grym död. Fiskaren utropade: för denna underrättelse förtjenar du, o herre öfver alla onda andar, att förlora allt beskydd af Gud, o du förkastade! Hvarföre vill du döda mig, och hvad är det, som fordrar, att du skall döda mig, när jag har befriat dig ur kärlet och tagit dig upp ifrån hafvets botten och fört dig upp på torra landet? Anden svarade: Välj hvad dödssätt du vill hafva och på hvad sätt du vill bli dödad! — Hvari består mitt brott, — svarade fiskaren, — att detta skulle bli min belöning af dig? Anden svarade: hör min berättelse, fiskare! Tala, — sade fiskaren, — och var kort; ty min själ har sjunkit ned till mina fötter!
— Vet då, — sade han, — att jag är en bland de affälliga andarne; jag var upprorisk emot Salomo, Davids son, jag så väl som anden Sachr, och han sände till mig sin vezir, Asaf, Berachjas son, hvilken grep mig med våld och förde mig till honom i bojor och ställde mig inför honom. Och när Salomo såg mig, bad han till Gud om beskydd emot mig, och uppmanade mig till att omfatta tron och underkasta mig honom; men jag vägrade. Då lät han hemta denna flaska och insperrade mig deri samt tillslöt den öfver mig med blyproppen, på hvilken han tryckt inseglet med de största bland alla namn; derefter utdelade han sina befallningar till andarne, som förde mig bort och slungade mig midt ut i hafvet. Der låg jag i hundrade år och sade i mitt hjerta: den, som befriar mig, honom skall jag göra rik i alla hans lifsdagar; — men de hundrade åren gingo förbi, och ingen befriade mig. Och jag började ett nytt hundradetal af år, och jag sade för mig sjelf: den, som befriar mig, för honom skall jag öppna alla jordens skatter. Men ingen kom, och ytterligare fyrahundrade år gingo till ända, och jag sade till mig sjelf: åt den, som befriar mig, skall jag uppfylla tre önskningar. Men ännu kom der ingen och befriade mig. Då föll jag uti raseri och sade till mig sjelf: den, som nu kommer och befriar mig, honom skall jag döda och endast
