bladen läto icke öppna sig utan svårighet Han slog upp sex blad och betraktade dem, men fann ingenting skrifvet på dem. Då sade han: o vise, här finnes ingenting skrifvet! Den vises hufvud svarade: vänd om flera blad! konungen gjorde det; men efter en liten stund hade giftet trängt in i hans kropp, ty boken var förgiftad, och konungen föll baklänges och ropade: giftet har trängt in uti mig! Då upprepade den vise Dubàns hufvud följande verser:
De begagnade sin magt och nyttjade den tyranniskt; men snart blef den som skulle den aldrig hafva funnits.
Om de handlat med billighet, skulle de fått erfara billighet; men de förtryckte; derföre har ödet hemsökt dem med faror och pröfningar.
Derföre förkunnade utgången sjelf för dem: detta är vedergällningen för hvad ni gjort, och mot ödet kunnen ni ingenting uträtta.
När den vise Dubàns hufvud sagt dessa ord, föll konungen genast död till golfvet.
Förtsättning af Berättelsen om Fiskaren.
Nu, o ande, — fortfor fiskaren, — vet, att om konung Junân skonat den vise Dubàn, så skulle Gud hafva skonat honom; men han vägrade och önskade hans förderf, derföre förderfvade Gud honom; och du, o ande, om du hade skonat mig, så skulle Gud hafva skonat dig och jag likaledes; men du önskade min död, och derföre skall jag låta dig dö, innesluten i denna flaska, samt här kasta dig uti hafvet. Nu började anden ropa och skria samt sade: jag besvär dig vid Allah, o fiskare, att du icke måtte göra detta; skona mig af ädelmod och var icke vred på mig för det, som jag gjort; utan, om jag har gjort ondt, så gör du godt och kom ihog ordspråket: o du välgörare till den, som gjort ondt, den gerning, som han begått, är tillräcklig att döma honom; — gör derföre icke såsom Umàmeh gjorde med Atikeh! — Hur var det med dem? — frågade fiskaren. Anden svarade: det är icke tid att berätta sagor, medan jag befinner mig i detta fängelse; men om du befriar mig, skall jag för dig berätta händelsen med dem. Fiskaren sade: du måste bli kastad i hafvet, och detta skall du icke på något sätt kunna undslippa. Jag gjorde allt för att blidka dig och förödmjukade mig inför dig; men du ville ändock mitt förderf, ehuru jag icke begått någonting döden värdt och icke gjort
