164
han vände sitt ansigte bort ifrån bordet. Då sade hon: hvad är anledningen till detta, och hvad kan det vara, som gjort dig sorg? Han svarade: du är orsaken till min sorg. — Hvarföre? — frågade hon. Han svarade: när jag öppnade min bod denna dag, såg jag, att en och hvar bland köpmännen hade en son eller två söner, och att de flesta bland dem sutto i bodarna, likasom deras fäder, hvarföre jag sade vid mig sjelf: sannerligen, dödsängeln, som tog bort din fader, skall icke heller lemna dig qvar! — När jag först hemförde dig (fortfor han), förmådde du mig att svärja, det jag aldrig skulle taga någon ytterligare hustru till dig och icke heller någon Abyssinsk, Grekisk eller annan slafvinna till frilla; men du är ofruktsam. — Hans hustru förebrådde honom för hans yttrande med sådant allvar, att han tillbragte natten och stod upp på morgonen med ånger öfver hvad han sagt, liksom äfven hon ångrade sina förevitelser till honom. Men kort efter detta uppträde meddelade hans hustru honom, att hans önskan sannolikt skulle bli uppfylld.
En son föddes, och jordegumman signade honom genom upprepande af Muhammeds och Alis namn, hviskade i hans öra trosbekännelsen och kallelsen till bönen, lindade honom och lemnade honom till hans moder, som ammade honom; men han diade, tilldess han blifvit mätt, och insomnade derpå. Jordegumman stadnade qvar i huset under trenne dagar, tilldess de sötsaker blifvit färdiga, som skulle utdelas på sjunde dagen, och derefter kastade de ut salt omkring barnet (till dess beskyddande mot det onda ögat). Derpå kom köpmannen in och lyckönskade sin hustru till hennes återvunna helsa samt yttrade till henne: hvar är barnet, som Gud lemnat oss till omvårdnad? Hon visade för honom ett utmärkt vackert barn, ett verk af verldens allestädes närvarande styresman. Gossen var nu sju dagar gammal; men enhvar, som såg honom, skulle kunnat, tro honom vara årsgammal, och köpmannen beskådade hans ansigte samt fann, att det liknade den skinande fullmånen och var på kinderna tecknadt med födelsemärken. Han sade till sin hustru: hvilket namn har du gifvit honom? Hon svarade: om det varit en flicka, skulle jag gifvit henne namn; men nu är det en gosse, och derföre skall ingen annan än du namngifva honom. Vid denna tid brukade man gifva barnen namn efter något lyckosamt tecken, och under det de rådplägade om namnet på köpmannens son, kom en af dem att säga till en närstående: o min herre Ala ed-Din. Derföre sade köpmannen till sin hustru: vi skola kalla ho-
