Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/637

Den här sidan har korrekturlästs

214

sanningen i hennes ord, sade han till henne: gör mig. bekant med denna perlas kraft och säg mig, hvarifrån hon kommit!

Hon svarade: denna perla är hemtad från en förtrollad skatt och eger fem krafter, hvilka skola komma oss till nytta, när vi behöfva dem. Min farmoder, modern till min fader, var en trollkunnig qvinna, som förstod att uppdaga hemligheter och upptäcka förborgade skatter, och från en sådän skatt kom denna perla i hennes ego. När jag vuxit upp och hunnit till fjorton års ålder, läste jag Evangelierna och andra böcker samt såg namnet Muhammed (Gud beskydde och bevare honom!) i de fyra böcker, som hette Mose Böcker, Evangelierna, Psalmerna och 'Furkân[1]; deraf trodde jag på Muhammed, och blef i mitt hjerta öfvertygad derom, att ingen skall i sanning dyrkas utom Gud (hvars namn vare upphöjdt!) och att menniskoslägtets Herre icke gillar någon annan tro än Islam. När min farmoder insjuknade skänkte hon mig denna perla och gjorde mig bekant med densammas fem krafter. Inan min farmoder dog, sade min fader till henne: pröfva din spådomskonst och se till, hurudant slutet på min lefnad skall bli och hvad som skall vederfaras mig. Då sade hon till honom: sannerligen säger jag, att du skall bli dödad af en fånge, som skall komma från Alexandria. Då svor min fader, att han skulle låta döda hvarenda fånge, som anlände från denna stad; han meddelade detta sitt löfte åt sin sjöhöfding och sade till honom: du skall angripa Musulmännens skepp; men hvar och en, som du finner vara ifrån Alexandria, skall du döda eller också föra honom till mig. Sjöhöfdingen efterkom denna befallning, tilldess hän dödat så många Musulmän, sem det finnes hår på Hans hufvud. Min farmoder dog, och jag anställde ett prof med min magiska kunskap, emedan jag önskade veta, hvem som skulle bli min gemål. Då blef det mig uppenbaradt, att ingen annan skulle bli min man än just Ala ed-Din Abu-sh-Shamat, den Pålitlige och Trofaste; jag förvånades deröfver; men väntades tilldess tiden: var inne och jag råkade tillsammans med dig.

Ala ed-Din trädde i äktenskap med henne och sade till henne: jag önskar att återvända till mitt land igen. Hon svarade: om detta är förhållandet, så följ med mig! Han lät honom följa sig och gömde honom

  1. Korân.