Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/76

Den här sidan har korrekturlästs
65
OCH DE TRE SYSTRARNA I BAGHDAD.

son föddes; och år och dagar gingo förbi, tilldess vi uppnådde manlig ålder. Det hade under några år varit min vana att göra besök hos min farbror och att hos honom vistas åtskilliga månader. Vid ett af dessa tillfällen mottogs jag af min frände med utomordentliga hedersbetygelser, han slagtade får för min räkning och blandade vin åt mig, och vi satte oss ned till att dricka; men, när vinet börjat slå i hufvudet på oss, sade han: o son af min farbror, jag behöfver ditt biträde i en för mig vigtig sak; och jag ber dig att icke neka till det, som jag ämnar begära af dig. Jag svarade: jag står uti allt till din tjenst. Han lät mig aflägga en högtidlig ed om tystlåtenhet, steg derefter upp och var frånvarande en liten stund, men kom sedan tillbaka, åtföljd af ett fruntimmer, som syntes öfverlastadt med prydnader, doftade af vällukter och bar en drägt af utomordentligt värde. Hon kastade en blick på mig, medan hon stod bakom honom, och han sade: tag henne med dig och gå före mig till begrafningsplatsen der och der! — han beskref den för mig, och jag kände redan förut till densamma. Han tillade: gå in dit och vänta mig der!

Jag kunde icke motsäga honom eller vägra att uppfylla hans begäran med anledning af de eder, med hvilka han bundit mig. Jag tog sålunda fruntimret med mig och gick i hennes sällskap till begrafningsplatsen; men, när vi suttit der en kort stund, kom min frände och hade med sig ett kärl med vatten, en påse, som innehöll kalk, och en liten brytsting. Han gick fram till en grafvård midt på platsen och uppbröt med jernstången stenarna, hvilka han lade å sido; derefter gräfde han i jorden och blottade en flat sten, stor som en liten dörr, och under hvilken en hvälfd trappgång befann sig. När detta var i ordning, gjorde han ett tecken åt fruntimret och sade till henne: handla efter som du sjelf valt! — hvarefter hon gick utföre trapporna. Nu vände han sig till mig och sade: o son af min farbror, gör din godhet fullständig dermed, att, sedan jag stigit hit ned, du återstaller stenen och jorden deröfver i samma skick som förut; kalken, som finnes i denna påse, och vattnet i detta kärl skall du sedan blanda tillhopa och dermed sammanfoga stenarna i grafvärden sådana de voro, på det ingen måtte kunna upptäcka någonting och säga: detta har nyligen blifvit öppnadt, men det inre är gammalt, — ty under ett helt års tid har jag arbetat på att få detta i ordning, och ingen vet deraf utom Gud. Detta ar hvad jag önskar, att du måtte göra.