far: sannerligen jag någonsin har hört maken till det, som vederfarits denna tiggare.
Den andra tiggaren framträdde, kysste golfvet och talade:
Den Andra Kungliga Tiggarens Berättelse.
O min herrskarinna, jag är icke född med ett öga; men mina lefnadsöden äro underbara och, om de funnes affattade i skrift, skulle de kunna tjena till varnagel för många. Jag är en konung och son af en konung; jag kunde läsa Koran efter sju särskilda uppteckningar och har genomgått åtskilliga verk under inseende af lärda vetenskapsmän; jag har studerat läran om stjernorna och skaldernas skrifter samt varit invigd i alla vetenskaper, så att jag öfvergått alla lärda på min tid. Min handskrift var lofprisad bland alla skrifkunniga, mitt rykte var utbreddt öfver alla länder, och min lärdom känd af alla konungar, så att konungen af Indien, som äfven hört mig omtalas, anhöll hos min fader om tillåtelse för mig att besöka honom samt tillsände min fader åtskilliga gåfvor och dyrbara skänker, sådana som äro passande för en konung. Min fader lät följaktligen för min räkning utrusta sex skepp, och vi tillbringade på hafvet en hel månads tid, hvarefter vi lade till strands, landsatte några hästar, som vi hade med oss på fartygen, lastade tio kameler med skänkerna och påbegynde vår resa. Inan kort varseblefvo vi ett moln af damm, som steg upp och utbredde sig, tilldess det fyllde luften framför oss; men efter en stund glesnade det så mycket, att vi midt deruti kunde upptäcka sextio ryttare, vilda som lejon, hvilka befunnos vara Arabiska stråtröfvare. När dessa sågo att vi utgjorde blott ett litet sällskap med tio kamellaster skänker för konungens af Indien räkning, sprängde de fram och rigtade sina lansar emot oss. Vi gjorde tecken åt dem och sade: vi äro sändebud till konungen af Indien, gören oss derföre ingenting ondt! — men de svarade: vi befinna oss icke på hans område och stå icke heller under hans lydnad. De dödade åtskilliga af de unga männen, och de öfriga flydde. Äfven jag flydde, efter det jag blifvit sårad; men Araberna gåfvo icke vidare akt på oss, utan sysselsatte sig blott med de skatter och dyrbarheter, som vi hade med oss.
Sedan jag nu från en mägtig furste blifvit förvandlad til en ringa man, fortsatte jag min vandring, utan att veta hvart jag skulle vända mig,
