och anlände slutligen till spetsen af ett berg, der jag beslöt att afvakta nästa morgon uti en grotta. Följande morgon vandrade jag åter och anlände till en blomstrande stad; vintern och dess köld hade upphört, och våren hade kommit med sina blommor, och jag blef glad öfver att jag kommit dit, ty jag var uttröttad af vandringen samt kraftlös af sorg och bekymmer. Uti min nu mer förändrade belägenhet visste jag icke hvad jag skulle taga mig till, utan vände mig till en skräddare, som satt i sin bod, och helsade honom; han besvarade min helsning och välkomnade mig, önskade mig glädje och frågade mig om anledningen, hvarföre jag kommit dit. Jag omtalade för honom allt, som vederfarits mig, från det första till det sista, och han blef bedröfvad å mina vägnar och sade: o unge man, omtala icke för någon dina öden, ty jag fruktar att konungen i denna stad skulle kunna tillfoga dig någonting ondt, eftersom han är den mägtigaste bland din faders fiender och har en blodshämd att utkräfva på honom. Derefter satte han mat och dryck för mig, och vi åto tillsammans, och jag samtalade med honom ända tills det blef natt, då han gaf mig nattläger i sin bod och förskaffade mig en bädd och ett täcke. Sedan jag stadnat hos honom i tre dagar, sade han till mig: förstår du icke något handtverk, hvarmed du kan förtjena ditt uppehälle? Jag svarade: jag är kunnig i lagen och invigd i vetenskaperna; jag kan skrifva och är hemma i räknekonsten. — Dina kunskaper, svarade han, äro dig af ingen nytta i detta land; uti vår stad finnes det ingen, som förstår sig på vetenskap och skrifkonst, utan här går allas sträfvan endast ut på att förtjena penningar. Sannerligen, — svarade jag, — jag förstår någonting annat än det, som jag nu uppräknat för dig! — Omgjorda dig, — sade han, — och tag en yxa och ett rep och hugg ved uti öknen, på det du dermed måtte lifnära dig, tilldess Gud borttager din bedröfvelse; men meddela icke dina föregående öden åt någon menniska, ty då kan du bli ihjälslagen. Han köpte mig ett rep och en yxa och lät mig följa med ett sällskap vedhuggare, till hvilkas omvårdnad han befallde mig. Jag begaf mig sålunda åstad med dem, högg ved, återkom med en vedbörda på mitt hufvud och sålde den för ett halft guldstycke, af hvilket jag använde hälften till mitt uppehälle, men lade andra hälften å sido.
På detta sätt tillbragte jag ett år. När jag nu en dag begifvit mig ut i öknen efter min vana, för att hugga ved, träffade jag på ett med skog ymnigt bevuxet ställe och började der gräfva omkring ett träd.
