ädlaste anlagen hos honom som gaf anledningen. Huru skulle de icke kunnat verka välsignelserikt, hade klokhet och besinning ledt dem! Hans ifver för mensklighetens sak var så brinnande, och han for fram så blindt, att han icke kunde skilja det sanna från det osanna. Häraf hans flesta felgrepp. Åt hvarje verklig eller falsk nöd var hans hjelp sjelfskrifven, och min mor måste se efter att han icke gaf bort sitt sängtäcke. Hvarje klagan som stödde sig vid ett sken af liden orätt, af en mäktigares förtryck, kunde vara säker på att finna ett öra och en genast beredd vilja att gå i elden. Han undersökte icke; ringheten, vanmakten var den klagandes rätt, en luggsliten rock det obestridligaste argumentet. Man kan förstå hvilka kollisioner detta förde honom in uti; hans improvisatornatur», säger en af hans biografier, »bröt då lätt lös i det slags »lyrik» som man besvarar med stämning och dom … Det är något högst karakteristiskt för hans sångarlif, dessa oupphörliga käromål, hvarmed den torra verkligheten tog hans hyperboler och lade dem på Justitias vigtskål, och ingen demon kunde försett hans lif med mera träffande tragi-komiska drag, än verkligheten har gjort det, när vi se, huruledes denna verldens prosa följer honom i hälarna hela lifvet igenom, i sin handgripligaste, mest obevekliga skepnad som ett par stämningsmän.
Likasom Henriks menniskokärlek, som icke leddes af menniskokännedom, ådrog honom sorger och processer, så gick det honom naturligtvis ännu mera med hans politik. Jag skulle icke nämnt detta ord; hvad jag, mina vänner! här förtäljer er om Henrik, var icke bestämdt till att upptaga något deraf. Det är uppfattadt från familjelifvets nära håll, och skulle blott tjena till att gifva hans nästan mythiskt framträdande offentliga skepnad, ett vekare, menskligare skimmer. Och dock gör vexelverkningen sig här gällande. Jag känner svårigheten af att
