8
af en skotte vid namn Chrystie, hvilken under de Stuartska oroligheterna invandrat och nedsatt sig i Moss, der de ännu lefva ansedda och rika. När hon uppnått sitt sextonde år blef hon gift med min morfar, som då var öfver fyrtio, alltså mer än fyra och tjugo år äldre. De lefde mycket lyckligt och uppnådde begge en hög ålder. Min morfar har jag naturligtvis aldrig sett, ty han var längesedan död innan jag kom till verlden, men min mormor lefde, och, märkligt nog, har hennes gestalt inpräglat sig hos mig på ett enda ögonblick, och det vår då hon slog mig på fingrarna, en gång jag rörde hennes bostonmarker. Detta till en liten avis för mormödrar som önska att lefva i en blid gestalt hos sina barnbarn. Af deras tretton barn var min moder näst den yngsta. Nästan alla mina onklar och tanter voro stora, kraftfulla och vackra. Isynnerhet skall den ene af dem, Andres, utmärkt sig för skönhet och styrka. Han var dansk officer och dog ogift nere i Holstein, sedan han i sin ungdom fört ett temligen “flott“ lif; hans dödssätt var högst sorgligt. Han ingick vad med en vän, en engelsman, att han skulle tillryggalägga en mil på en viss utsatt tid, huru kort har jag hört, men vågar ej upprepa det, af fruktan för det osannolika deri. Han vann vadet, men — måste betala det med sitt lif, blott få månader derefter. Flere af mina morbröder drogo ut till främmande verldsdelar; blott en af dem, den ende som ännu lefver qvar, har bott och byggt här i landet[1]. Om man undantager morbror Andres’ omnämnda extravagans, lär det blifva svårt att upptäcka någon dylik inom hela denna talrika familj, hvilken snarare utmärkt sig för något nyktert, strängt regelbundet, man kunde nästan säga sippt, något som på den tiden, lika litet som nu, hörde till det vanliga. Min mor härstammade sålunda både på
- ↑ Äfven han har numera aflidit.
