FÖRORD.
Vet du hvad det vill säga att vara sömnlös? Än du, och du? Lyckliga menniskor, J veten det icke. J veten icke hvad det vill säga, att tillbringa veckor, månader, år utan att njuta af denna naturens största välgerning annat än i korta, nyckfulla, nästan stulna portioner. Jag vill då anförtro eder, att det är mycket svårt, I kunnen icke tro huru svårt! men nästan ännu värre är det om dagen att behöfva umgås med dem, som sofva om natten. Enligt en regel som kommer att gälla så länge verlden står, att kroppens sjukdom är lättare att fatta än själens, gifves det blott ett slags sömnlöshet, den som har sin sunda, påtagliga grund i sjukdom, den enhvar kan minnas ifrån sina egna nervfebrar och giktnätter. Friskt folks sömnlöshet hör till chimärerna. Jag har hört någon på allvar påstå, att man drömmer det. Sålunda förnekad kan man förstå hvilket bemötande detta själens jämmerfullaste sorgebarn har att vänta när man skall bära det omkring bland de andra dagens menniskor. Tandvärk, se det vet enhvar hvad det är, och den vore en grym barbar, som icke visade allt det deltagande och uttömde sig i alla de onyttiga botemedel som kunna förspillas på denna nyckfulla plåga; åtminstone tycker jag, att det är så pinsamt att vara när den som lider af tandvärk, att man lika väl kunde hafva den sjelf, och jag är viss på, att
