Sida:Under Långa Nätter.djvu/57

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
49

någon annan än ormbunkarnas, hvilka trifvas och yfvas i förhållande till deras mängd och den säkra och breda plats de intaga. Kunde ormbunkarna tala, skulle de yttra sig mycket hånfullt om hvarje olikartad växt, som vore olycklig nog att gro i deras närhet; men flytta en gång ormbunken in i en jordmon hvarest ädlare växter höra hemma och adlas, så få vi se hvad som blifver af ormbunken. På samma sätt är det icke omöjligt att våra små diktatorer vid deras senare lifsförhållanden fått undergå en sådan omplanterad ormbunkes öde. Om jag undantager en eller två af mildare, mera negativ art, var ingen af mina kammarkamrater i någon högre eller ädlare grad utvecklad, men hvar och en af dem bar dock redan inom sin lilla person qvinnonaturens starkt utpräglade, karakteristiskt mångsidiga egendomlighet. Jemför blott en samling gossar vid denna ålder! Icke till någon enda bland dem kände jag mig särdeles dragen. Det var derföre med mera oro än glädje som jag erfor, att vår krets skulle förökas med en ny medlem. En fru Schoulz, enka efter en dansk öfverste v Schoulz, hade i institutet anmält icke mindre än tre döttrar. En vacker vårdag anlände hon med dem, en ädel hög gestalt, djupt sorgklädd, emedan hon för någon tid sedan mistat en uppvuxen dotter. De nykomna blifvo fördelade på de tre afdelningarna, Christiane, som var femton år, på den äldsta, Minnie på den andra, och den yngsta bland de mindre barnen nederst.

Om Minnie, som vid denna tid var tolf, tretton år, kan jag blott göra den anmärkning, att hon, till och med vid denna ogynsamma ålder, var det skönaste man kunde se för sina ögon. Hela hennes gestalt och hvartenda drag, från den lilla bleka munnen som hon höll något öppnad, profilen ända till pannan, som var slät och hvit som marmor, så att de blå ådrorna derunder tydligt visade sig — allt

Under mörka nätter.4