80
fulla rätt, väntade han gerna tills de andra hade talt ut, då han långsamt och med en utomordentlig vigtighet sade sin mening. En gång föll talet, härtill föranledt af en historia i tidningarne, på sjelfmord, och det kom till en liten strid om det lättaste och hederligaste sättet på hvilket ett sådant kunde ske. Vår engelsman hörde en stund på under det han runkade på hufvudet, liksom en man af facket, hvilken hör andra dömma om en sak som de alldeles icke förstå. Jag tror, sade han slutligen, jag är viss på, att den säkraste död är att man gifter sig. Men — javisst, helt säkert! inföll Henrik naivt förskräckt; men det var en fan så sen död! O nej, vidblef master P. med orubbligt brittiskt allvar, icke när man tager — tager en god Dosis.
En läckerbit för Henrik, men en ren förtviflan för oss andra, var en löjtnant H. på half sold, som. jag tror blott lefde, och lefde mycket förnöjd och tillfreds, af andras gästfrihet. Vi hafva aldrig, under de år vi kände honom, erfarit hvar hans egentliga hem var, men han befann sig alltid på besök. Om Hostrup hade bott hos oss, kunde man hafva misstänkt honom att hafva tagit vår löjtnant H. till modell. Derföre är hans »von Buddinge» en så oförliknelig figur, emedan den återgifver med träffande sanning en hel odödlig race. Till denna innerligt sjelfbelåtna, uppblåsta, med mycken ridderlighet och känsla för äran braskande klass, dock med tillsatts af en viss godmodighet och hederlighet, som gjorde honom helt och hållet oskadlig, hörde vårt exemplar af klassen; men olyckligtvis hade han, i förening med en burlesk personlighet, dessa egenskaper i så hög grad, att Henrik förälskade sig i dem, och kunde icke undvara honom. Löjtnanten hade sin största force i att underhålla och conversera med damer. När han derför kom på besök, måste jag hafva förstärkning, ty det var ej möjligt att ensam hålla ut. Min jemnåriga väninna, som bodde en half mil hemifrån, blef således efterskickad.
