Den här sidan har korrekturlästs
24
UNDER LJUSA DAGAR.

vid Abbedieängen; då såg jag midt på skogsslätten en ung flicka sitta på en sten. Hon vände ryggen emot mig och satt orörlig; sakta smög jag mig närmare, då lyfte hon på hufvudet; det var hon! Nu skall jag passa på, tänkte jag; nu vet jag råd, hon skall icke längre narra mig. Jag satte mig vid hennes sida och tog hennes hand. Den ring jag bar var en invigd ring, åt hvilken var gifven en bindande kraft, emedan den tillhört sin tids kärleksfullaste och renaste qvinna: min moder; och denna ring satte jag på hennes finger. Då gret hon, och jag fästade henne, Sedan möter jag henne beständigt i mina drömmar på samma ställe, och vi vandra under träden och sitta på mossan uppe på klippan ofvanför de små vattenfallen, och hon är alltid ung och vacker och stilla. En eller annan gång försäkrar hon mig väl med bekymrad min att hon är så gammal som Sibylla, och att hon har upplefvat de sibyllinska böckerna; men hon tror det icke sjelf — jag vet bättre.

Hvad tycker du om mina drömmar, tant?


Helena till Ernst.

Jag tycker, vännen min, eftersom du ändtligen frågar mig derom, att sådant ej är naturligt. Ungdomen får icke drömma; den bör hafva en lätt sömn. Drömmar och fantiserande komma från en oregelbunden diet. Äter du varm mat om qvällarna? Jag säger som så: senare än klockan åtta borde ingen, som sätter värde på sin nattsömn, äta något. Precist klockan åtta dricker jag mitt glas mjölk och äter min smörgås och går en timme senare till sängs. Följde du mitt exempel, skulle du sofva som en stock. Det kan jag tyvärr icke säga att jag gör; men det är en annan sak med mig.

Efter du så uttryckligen önskar, min egen, käre vän! att jag skall meddela dig min sist upplefda