damer samt några få yngre. De unge männen voro som vanligt svagast representerade; de inskränkte sig i en lång tid till en ung rhenländare, en ganska bildad och älskvärd menniska, och några andra, hvilka blott kommo för att äta. Alla infunno de sig och intogo sina platser i en vårdad, ofta nog elegant toalett. Detta kunde man dock knappt säga om värdinnan, som presiderade vid bordsändan; hon visade sig hvarje dag i en ny toalett, som i exemplarisk smaklöshet öfverskred till och med gränserna för det britiskt tillåtliga. De unga damerna kunde gerna gått på bal. Alla hade de denna säkra, otvungna hållning hvilken uppnås genom en fullständig kännedom om situationen och en öfning i att lefva i stort sällskap; en hållning; ett uppträdande som dock är strängt underordnadt vissa lagar och föreskrifter, som den nyss ankomne icke känner till, hvarföre han beständigt måste frukta att begå något som strider deremot. Enhvar är höflig eller tyckes vara det, men ger dock ej så mycket som en tum af sin rätt till fördel för en annan, hvilket eljest ett godt hjerta och en god uppfostran fordrar. Hvad som blifvit framsatt för en behåller man, vore än grannen glömd två gånger; det skulle vara en ytterst dålig smak att tillbjuda något. Sedan man ätit går man in i salongen och tar den bästa plats man kan finna. Med sin hemvanda höflighet kommer man, egentligen taladt, alldeles till korta. Der konverseras, damerna spela piano eller dansa omkring litet, der drickes té, derpå framsattes spelborden; de äldre sätta sig att spela whist, de yngre välja gerna ett underhållande sällskapsspel, t. ex. gnav eller lotteri. Klockan tolf går hvar och en till sitt.
Detta förnyades dagen derpå och alla dagar. Man sof, åt, spelade; man åt, spelade, sof. I fyra månader — så länge hade samma sällskap bott der — hade man ätit, spelat och sofvit; i fyra till skulle man sofva, spela, äta. Det var intet afbrott häri
