i ert eget, om ett sådant en gång erbjudes er och var i motsatt fall nöjda med det ni ha här. Kom till sist ihåg en sak, mina barn: er moder är alltid redo att bliva er förtrogna och er fader att vara er vän, och båda lita och hoppas vi på att våra döttrar, gifta eller ogifta, skola bli vår levnads tröst och stolthet.
— Det vilja vi, mamma! utropade de båda systrarna av sitt fulla hjärta, då fru March tog god natt av dem.
TIONDE KAPITLET.
P.K. och P.S.
Då det blev vår, kommo en mängd nya förströelser på modet, och de längre eftermiddagarna räckte väl till för både arbete och nöjen. Trädgården skulle nu göras i ordning, och var och en av systrarna hade fått sin del av den lilla tomten som de fingo använda efter tycke och smak. Elsa brukade säga: — Jag skulle kunna säga hur det ser ut i vars och ens trädgård, om jag också vore i Kina; och det kunde man även, ty det var lika stor skillnad mellan systrarnas smak som mellan deras karaktär. Margret hade i sin trädgård törnrosor, heliotroper och myrten, och där stod även ett litet orangeträd. På Hannas blomsterland såg man aldrig likadana blommor två somrar efter varandra, det var ett experimentalfält, och denna sommar planterade hon solrosor, med vilka vackra och uppåtsträvande växters frön hela hönsfamiljen skulle matas. Betty hade gammalmodiga, välluktande blommor i sin trädgård: doftande reseda och ärtblommor, riddarsporrar, nejlikor, penséer, åbrodd och nate åt fåglarna. Amy hade en berså i sin, där det visserligen var tämligen smått om utrymmet, men som dock tog sig mycket bra ut med sina graciösa kaprifoliefestoner; dessutom såg man där stora
