ningar och löjliga telegram; och hans trädgårdsmästare, som låtit sig bedåras av Hannas behag, skickade ett kärleksbrev till henne. Vad de skrattade när hemligheten blev uppdagad, aldrig drömmande om hur många kärleksbrev det lilla postkontoret skulle mottaga under kommande år.
ELFTE KAPITLET.
Experimentet.
— I morgon är det den 1 juni, då resa Kings bort till kusten och jag får ledigt! Tre månaders ledighet! Vad jag skall njuta! utropade Margret, då hon kom hem en varm dag och fann Hanna utsträckt på soffan i ett ovanligt utmattat tillstånd, under det Betty tog av sina dammiga kängor och Amy lagade till limonad, så att man skulle få något att svalka sig med.
— Ack, så roligt! Faster March har också rest bort i dag, utbrast Hanna. Jag var så ängslig att hon ville ha mig med sig. Om hon gjort det, hade jag måst följa med, men Plumfield är, som ni veta, nästan lika muntert och trevligt som en kyrkogård, och därför borde hon väl kunnat ursäkta mig, om jag betackat mig för det nöjet. Vi hade inte litet fläng att bliva av med henne, och det var alldeles som om jag fått en skopa vatten över mig var gång hon ropade på mig, ty jag hade så brått med att få allt i ordning, att jag var ovanligt hjälpsam och medgörlig, och jag var rädd att hon skulle finna det omöjligt att skiljas från mig. Jag riktigt darrade som ett asplöv tills hon lyckligt och väl satt i vagnen och fick i sista stund ett anfall av förskräckelse, ty just när det bar av för henne stack hon ut huvudet och gnällde: »Hännaa, vill du inte —?» Mer hörde jag inte, ty jag vände fegt ryggen till och flydde; jag ordentligt storsprang och kilade om hörnet, där jag först kände mig säker.
