finna att bara nöjen och intet arbete är lika tråkigt som bara arbete och inga nöjen.
— Nej, visst inte, mamma, det skall bli så roligt, det är jag säker på! sade Margret belåten.
— Jag ber att få föreslå en skål, mitt herrskap. Leve glädjen! Bort med allt släp! utbrast Hanna i det hon reste sig och fattade ett glas, då limonaden bjöds omkring. Alla drucko skålen under jubel och började experimentet med att slå dank den återstående delen av dagen. Följande morgon syntes Margret ej till förrän klockan tio; frukosten, som hon åt ensam, ville icke smaka, och rummet föreföll henne otrevligt och ostädat, ty Hanna hade inte satt blommor i vaserna, Betty underlåtit att damma och Amys böcker lågo kastade här och där. Ingenting var snyggt och trevligt utom »mammas vrå», vilken såg ut som vanligt, och där satte hon sig nu för att »vila och läsa», vilket ville säga detsamma som gäspa och grubbla på vad hon skulle skaffa sig för vackra sommarklänningar för sina kvartalspengar. Hanna tillbragte morgonen på floden tillsammans med Laurie, och på eftermiddagen satt hon uppe i äppelträdet och läste och grät över »Den vida, vida världen». Betty började sin dag med att plocka ut allt som fanns i det stora skåp där hennes dockfamilj residerade; men efter att ha tröttnat vid sitt göra innan det var halvgjort, lämnade hon allt huller om buller och tog sig för att spela, innerligt belåten över att hon icke hade några fat och tallrikar att diska. Amy gjorde i ordning sin lövsal, tog på sig sin bästa vita klänning, ordnade sina lockar litet och satte sig ner och ritade under kaprifolierna i den förhoppningen att någon skulle få se henne och komma och fråga vem den unga artisten var. Då ingen annan syntes till än en nyfiken harkrank, som uppmärksamt betraktade hennes arbete, gick hon ut och gick, överraskades av en regnskur och kom hem genomvåt.
Vid tebordet tog man en översikt av dagen och alla
