men hon hamrade och bultade den oförskräckt tills den var kvitt sitt skalomhölje, varpå dess magra proportioner doldes i en berså av laktukblad. För att inte sparrisen skulle kallna, måste hon skynda sig att koka potatisen, vilken aldrig blev färdig. Blancmangen var full av klimpar och smultronen icke så mogna som de förefallit nere på torget.
Nå, så kunna de äta biffstek, bröd och smör, om de äro hungriga, men det är bra förargligt att ha förstört hela sin förmiddag för ingenting, tänkte Hanna, då hon ringde med klockan en halvtimme senare än vanligt samt, varm, trött och misslynt, kastade en blick över vad hon dukat fram för Laurie, som var van vid alla möjliga läckerheter, och mamsell Crocker, vars nyfikna ögon inga fel kunde undgå och vars sladdrande tunga skulle utbasuna dem överallt där hon kom.
Den stackars Hanna skulle gärna ha krupit under bordet, då hon såg hur man smakade på det ena efter det andra och sedan lät det stå orört, under det att Amy skrattade i smyg. Margret såg bedrövad ut, mamsell Crocker snörpte på munnen och Laurie pratade och skrattade allt vad han kunde för att ge middagssällskapet en glad stämning. Vad Hanna ansåg sig vara riktigt säker på var smultronen, ty hon hade sockrat dem väl och vispat tjock grädde till. Hennes brännande kindben avkyldes litet och hon tog ett djupt andedrag, då de vackra glasassietterna gingo bordet runt och alla kastade förtjusta blickar på den i en gräddsjö simmande lilla rosenfärgade ön. Mamsell Crocker smakade först, men gjorde därvid en grimas och drack genast litet vatten. Hanna kastade nu en blick på Laurie, men han åt oförskräckt, ehuru ett litet veck syntes omkring hans mun och han höll sina ögon fästa på assietten. Amy, som var förtjust i läckerheter, förde en full sked till munnen, men for i detsamma till, gömde sitt ansikte i servetten och lämnade snart bordet.
