— Äro ni belåtna med ert experiment, flickor, eller vilja ni kanske fortsätta en vecka till? frågade hon, då Betty slingrade sina armar omkring hennes hals och de andra vände sig mot henne med ljusnande ansikten, såsom blommorna vända sig mot solen.
— Inte jag! utbrast Hanna bestämt.
— Inte jag heller! hördes som ett eko från de andra.
— Ni tycka då att det är bättre att ha några få plikter att sköta och leva en smula för andra också?
— Att slå dank och sluka romaner blir man inte rik på, anmärkte Hanna, skakande på huvudet. Det har jag ledsnat på och tänker därför ta mig för med någonting nyttigt.
— Till exempel att koka mat ordentligt; det är en nyttig talang, som ingen kvinna borde sakna, sade fru March och skrattade vid tanken på Hannas middag, ty hon hade mött mamsell Crocker, som berättat hela förloppet för henne.
— Mamma, gick du inte din väg och lät allt vara, därför att du ville se hur vi skulle reda oss på egen hand? utbrast Margret, som haft sina misstankar hela dagen.
— Jo, jag ville komma er att inse att all trevnad är beroende av att var och en troget sköter sin plikt. Medan Elsa och jag uträttade era sysslor, förde ni samma makliga liv, ehuru jag inte tror att ni kände er så särdeles glada och belåtna, och därför beslöt jag att ge er en liten läxa och visa er vad följden blir, när var och en tänker endast på sig själv. Tycka ni inte att det är roligare att hjälpa varandra, att ha sina dagliga göromål, som ge ledigheten ett ökat behag när den kommer, samt att arbeta och försaka, så att hemmet må bli kärt och trevligt för oss alla?
— Jo, mamma, det göra vi! utropade flickorna.
— Lyd då mitt råd och tag åter upp edra små bördor, ty fastän de ibland tyckas tunga, äro de nyttiga för oss och bliva lättare, då vi blivit vana vid dem. Arbete är
