Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
18
LOUISA M. ALCOTT

för ett ögonblick kände hon sig lika missnöjd som när förr hennes lilla strumpa föll ned, emedan den var så fullproppad med namnam. Nu erinrade hon sig moderns löfte och stack handen under huvudkudden, varifrån hon drog fram en liten bok i karmosinrött band. Hon kände mycket väl till den, ty det var den vackra gamla berättelsen om det bästa liv någon levat, och Hanna insåg att denna bok var den bästa vägvisare en pilgrim som anträder en lång resa kunde få. Hon väckte Margret med ett: »Glad jul!» och bad systern se åt vad som låg under hennes huvudkudde. Margret drog också fram en bok, men i grönt band och med en likadan plansch inuti och några av modern skrivna ord, som gjorde deras enda julgåva av henne ännu dyrbarare för dem. Nu vaknade även Betty och Amy och började också leta efter och finna sina små böcker — den ena bunden i isabellfärgat band, den andra i blått — och de sutto så alla och talade om dem, då himlen i öster strålade i ett rosenskimmer vid dagens ankomst.

Fastän Margret var litet fåfäng, hade hon likväl ett milt och fromt sinnelag, varmed hon inverkade på sina systrar, utan att hon själv visste det, isynnerhet på Hanna, som älskade henne innerligt och rättade sig efter vad hon sade, emedan Margrets råd gåvos på ett så fogligt och vänligt sätt.

— Flickor, sade Margret allvarsamt, i det hon vände ögonen från det lurviga huvudet bredvid henne till de två i nattmössor i andra rummet, mamma önskar att vi skola läsa, älska och inte glömma bort dessa böcker, och vi skola därför börja nu genast. Förr gjorde vi henne alltid till viljes, men sedan pappa for bort och det rysliga kriget kom oss att glömma våra vanor, ha vi ofta varit försumliga. Ni kunna göra som ni vilja, men jag skall lägga min bok på det här bordet och läsa litet därur varje morgon då jag vaknar, ty jag vet att det skall göra mig gott och hjälpa mig fram genom dagen.