— Ni se att jag skäms över min julklapp, sedan vi läste i morse och lovade att bli snälla, och därför sprang jag om hörnet och bytte om flaska; och nu är jag så glad, ty min julklapp är den vackraste.
En annan släng i porten åt gatan kom flickorna att i en handvändning skjutsa korgen under soffan och själva rusa till bordet, ivriga att få äta frukost.
— Glad jul, mamma lilla, och många glada jular till! Tack för böckerna! Vi ha läst litet i dem och skola göra det alla dagar, utropade de på en gång.
— Glad jul, små flickor! Det var roligt att ni började genast, och jag hoppas att ni hålla ut med det. Men jag har något att säga er, innan vi sätta oss till bords. Ett litet stycke härifrån ligger en stackars fattig kvinna sjuk, som helt nyss fött ett litet barn. Sex små ligga hopkrupna i en säng för att inte frysa, ty de ha ingen ved. Inte heller ha de något att äta, och den äldste gossen kom hit för att säga mig att de svälta och frysa. Mina barn, vill ni ge dem er frukost till julklapp?
Flickorna voro mycket hungriga, ty de hade väntat närmare en timme, och i första ögonblicket svarade ingen något; men det var också endast för ett ögonblick, och Hanna utropade häftigt:
— Vad jag är glad att mamma kom innan vi började äta!
— Får jag gå med och bära sakerna till de fattiga små barnen? frågade Betty ivrigt.
— Jag skall ta grädden och vetebullen, inföll Amy, hjältemodigt avstående från vad hon tyckte mest om.
Margret hade redan börjat täcka över bullen och stapla upp skorporna på en stor bricka.
— Jag kunde väl tro att ni skulle göra det, sade fru March med ett tillfredsställt leende. Ni skola följa med och hjälpa mig, och när vi komma hem igen, ha vi mjölk och bröd till frukosten, vilken vi inte äta förrän vid middagstiden.
