ej är rik. De skrika och gestikulera förfärligt, men kunna ändå icke bliva sams, och Rodrigo står just i begrepp att bära ut den tröstlösa Zara, då den uppskrämde tjänaren inkommer med ett brev och en säck från Hagar, vilken försvunnit på ett mystiskt sätt. Brevet underrättar sällskapet att hon testamenterar en oräknelig förmögenhet åt det unga paret samt att ett fasaväckande öde skulle drabba don Pedro, om han ej gör det älskande paret lyckligt. Säcken öppnas och åtskilliga stycken tennmynt regna ned på scenen tills den alldeles strålar därav. Detta blidkar fullkomligt den stränge härskaren, han ger sitt samtycke utan knot, alla förena sig i en jublande kör, och när förhängena dragas ihop, ser man de älskande mottaga don Pedros välsignelse, sedan de knäfallit i den mest romantiskt gratiösa ställning. Stormande applåder följde nu men avbröts helt oväntat, ty lösbottnen i sängen som utgjorde parketten lossnade, varvid det entusiastiska auditoriet begravdes bland kuddarna. Rodrigo och don Pedro skyndade ut för att rädda, och alla åskådarna drogos fram oskadade, ehuru många bland dem voro mållösa av skratt. Den allmänna uppståndelsen lade sig genast, när Elsa inträdde för att framföra en hälsning från fru March och bedja damerna stiga ned och supera.
Detta var en överraskning, till och med för de spelande, och då de fingo syn på bordet, sågo de på varandra med av förvåning och glädje strålande blickar. Det var visserligen likt deras mor att ibland överraska sina flickor med ett litet kalas, men någonting så rart hade de aldrig varit med om sedan de flydda dagar då de voro rika. Där fanns glassmaränger, kräm, två hela karotter av tårtor och frukt samt fransk konfekt, och mitt på bordet fyra stora buketter med orangeriblommor!
De miste fullkomligt andan och stirrade först på bordet och sedan på modern, vilken själv tycktes vara oändligt belåten.
— Är det feer som trollat fram det här? frågade Amy.
