Detta syntes Amy förfärligt; det skulle ha varit svårt nog att återvända till sin plats och se medlidandet avspeglat i sina väninnors ansikten eller belåtenhet i deras, som ej tyckte om henne, men att stå och skyldra inför hela skolan, efter att nyss ha lidit denna förödmjukelse, föreföll henne omöjligt, och för ett ögonblick tyckte hon sig vilja sjunka till golvet och lätta sitt hjärta med en flod av tårar. En bitter känsla av att hon led orättvist samt tanken på Jenny Snow höllo modet uppe hos henne, och intagande den förhatliga platsen, fäste hon sina ögon på kaminröret, bortom vilket nu syntes ett hav av ansikten, och stod där likblek i ansiktet och så orörlig, att kamraterna hade mycket svårt att sköta sina böcker med den sorgliga lilla gestalten för ögonen.
Under de femton följande minuterna var den stolta och känsliga lilla flickan ett rov för en blygsel och ett lidande som sedan aldrig gingo ur hennes minne. De andra flickorna betraktade kanhända denna bestraffning såsom någonting högst vardagligt och löjligt, men för henne var det en hård prövning, ty under de tolv år hon levat hade hon styrts endast av kärleken, och en handgriplig tillrättavisning hade hon aldrig haft någon erfarenhet om. Hon glömde svedan i sin hand och smärtan i sitt hjärta för denna plågande tanke:
Jag måste tala om det för mamma och syskonen när jag kommer hem, och de skola bli så ledsna på mig.
De femton minuterna tycktes vara henne en timme, men slutligen voro de till ända, och aldrig hade orden »slutad lektion» synts henne så välkomna som nu.
— Ni kan gå, fröken March, sade herr Davis, och såg därvid ut som om han hade känt sig illa till mods, vilket han även gjorde.
Han glömde ej så snart den förebrående blick Amy gav honom, när hon, utan att säga ett ord åt någon, gick rakt fram till tamburen, ryckte åt sig sina kläder och lämnade detta ställe »för alltid», såsom hon häftigt förklarade inom
