— Du är ändå min snälla flicka! Du försöker att övervinna din blyghet, och det tycker jag om dig för. Det är inte lätt att övervinna sina fel, det vet jag nog, och ett vänligt ord hjälper under mycket.
— Tack, mamma, sade Hanna och tryckte på fru Marchs insjunkna kind en tacksam kyss, som för modern var av större värde än om hon därigenom fått tillbaka ungdomens fylliga rosor.
— Jag har fått en flaska chokladdroppar och den tavla jag ville kopiera, sade Amy och visade sin post.
— Och jag har från herr Laurence fått ett brev däri han ber mig att komma över och spela för honom i kväll innan lyktorna tändas, och det skall jag göra, tillade Betty, vars vänskap för den gamle herrn blev allt större för var dag.
— Låtom oss nu sätta liv i spelet och arbeta dubbelt så ivrigt i dag, så att vi kunna roa oss med gott samvete i morgon, sade Hanna och gjorde sig i ordning att utbyta sin penna mot en kvast.
Då solen tidigt följande morgon blickade in i flickornas rum utlovande en vacker dag, såg hon en tavla av komisk effekt. Var och en hade gjort de förberedelser till utflykten, som ansetts nödvändiga och lämpliga. Margret hade en extra rad av papiljotter över pannan; Hanna hade frikostigt gnidit in sitt illa medfarna ansikte med coldkräm; Betty hade tagit Juanna med sig i sängen för att trösta henne över den stundande skilsmässan, men Amy var ändock den som tog priset, ty hon hade på den lilla uppnäsan anbragt en stålklämmare för att få en smula bukt på dess förargliga form. Det kostliga skådespelet tycktes roa solen, ty hon brast ut i en sådan flod av strålar, att Hanna vaknade och, uppgivande ett hjärtligt skratt åt Amys prydnad, därmed väckte systrarna.
Solsken och skratt voro goda förebud för den stundande utfärden, och snart var man i livlig verksamhet i de båda husen. Betty, som blev först i ordning, stod
