Åt min vän och granne Teodor Laurence testimenterar jag min pappersportfölj, min lermodell till en häst, fastän han påstått den icke har någon hals; vidare, som ersättning för hans stora vänlighet under sorgens dagar, något av mina artistiska arbeten som han tycker bäst om. Noter Dame är det bästa.
Åt vår vördnadsvärde välgörare herr Laurence lämnar jag min röda ask med spegel i locket, vilken kommer att passa bra åt honom att lägga sina pennor i och skall erinra honom om den bortgångna flickan, som tackar honom för allt vad han gjort för hennes familj, isynnerhet för Betty.
Min goda väninna och lekkamrat Kitty Bryant får det blå sidenförklädet och min förgyllda ring jämte en kyss.
Åt Elsa giver jag pappasken, hon önskat sig och alla mina lappsaker, i förhoppning att hon skall ihågkomma mig när hon ser dem.
Och nu, sedan jag förordnat om min mest redbara egendom, hoppas jag att alla skola bli nöjda och ej tadla den döda. Jag giver var och en min förlåtelse och förtröstar på att vi alla skola mötas en gång, när dombasunen ljuder.
Detta mitt testimente undertecknar jag med egen hand, som skedde den 20:e dagen i november anni domino 1861.
Amy March.
| Vittnen: | ||
| Estelle Valnor. | Teodor Laurence.» | |
Det sista namnet var skrivet med blyertspenna,
varför Amy förklarade att Laurie skulle fylla i det med bläck,
varpå testamentet borde av honom förseglas i hennes
närvaro.
— Hur har ni kommit på den tanken? Har någon sagt er att Betty tänker ge bort sina saker? frågade Laurie
