Sida:Unga kvinnor del 2 1919.djvu/120

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
276
LOUISA M. ALCOTT

oss att han älskade Margret, men först ville arbeta sig till ett trevligt hem innan han erbjöd henne sin hand. Han bad oss endast om tillåtelse att få älska och sträva för Margret och att söka vinna hennes kärlek. Han är verkligen en förträfflig ung man, och vi kunde inte vägra att lyssna till vad han sade, men jag vill inte ge mitt samtycke till att Margret förlovar sig, så ung som hon nu är.

— Nej, det kan naturligtvis inte komma ifråga, det vore höjden av galenskap! Jag visste väl att det var något otyg i görningen, jag kände det på mig och nu hör jag, att det är ännu värre än jag trodde. Jag skulle just önska, att jag kunde själv gifta mig med Margret och på det viset rädda henne åt oss.

Hannas lustiga infall kom fru March att småle, men därpå sade hon allvarsamt:

— Jag förlitar mig på dig, Hanna, och vill inte att du skall säga något åt Margret ännu. Då John kommit tillbaka och jag får se dem tillsammans, skall jag bättre kunna bedöma de känslor hon hyser för honom.

— Hon kommer att läsa hans i de där välsignade vackra ögonen hon talar om, och då är det slut med henne. Margret har fått ett så känsligt hjärta, det smälter som smör i solsken, bara någon ser sentimentalt på henne. De korta bulletinerna han skickade läste hon mer än mammas brev och nöp mig, när jag sade det åt henne, förklarade att bruna ögon voro vackra och tyckte inte att John är ett fult namn. Hon kommer att bli pin kär i honom, och då är det slut med all trevnad och vårt skymningsprat vid brasan. Jag ser mycket väl hur det kommer att gå. De skola gå och kuttra i alla vrår och vinklar, och vi få maka oss undan för dem. Margret kommer att bli tankspridd och jag får inte något gott av henne mer. Brooke skrapar ihop en förmögenhet åt sig på något sätt, för bort henne och gör så en lucka i familjen; jag blir otröstlig och allt kommer att bli avskyvärt otrevligt.