Sida:Unga kvinnor del 2 1919.djvu/17

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
173
UNGA KVINNOR

över för mig, om jag inte stannat en stund bland nässlorna därborta tills jag fått makt med mitt sinne och kunde hålla munnen på mig. Det puttrar ännu, så jag hoppas att han aktar sig att komma i min väg, svarade Hanna och bet ihop läpparna, alltjämt betraktande Fredrik med glödande blickar under den stora hatten.

— Nu är det frukostdags, sade herr Brooke och såg på klockan. Herr överste, behagar ni göra upp eld och skaffa vatten, medan fröknarna March, Sally och jag duka bordet. Vem av er kan koka gott kaffe?

— Det kan Hanna, svarade Margret, som med begärlighet omfattade det erbjudna tillfället att få rekommendera sin syster.

Hanna, som visste med sig själv att hennes sista lektioner i kokkonsten skulle göra henne heder, gick att presidera vid kaffekannan medan de yngre flickorna plockade torra stickor samt gossarna gjorde upp eld och hämtade vatten från en källa i grannskapet. Kate påbörjade några skisser i sitt album och Frank slog sig i samspråk med Betty, som flätade små mattor av vass, vilka skulle tjänstgöra såsom tallrikar.

Överbefälhavaren och hans biträden dukade snart bordet, som de prydde med löv och varpå de framsatte lockande mat- och dryckesvaror. Hanna anmälde att kaffet var färdigt och alla beredde sig att göra heder åt vad som bjöds på, ty ungdomen är sällan besvärad av dålig aptit och motion ger god matlust. Det var en mycket munter frukost, ty maten var ypperlig och man var vid bästa lynne, så att de på varandra följande skrattsalvorna skrämde en vördnadsvärd gammal häst, som betade i närheten. Bordet var dock tämligen ojämnt, varav förorsakades åtskilliga missöden med glas och tallrikar, ekollon föllo ned i mjölken, små svarta myror läto sig anrättningarna väl smaka utan att vara inbjudna, och några lövmaskar kunde ej styra sin nyfikenhet utan kommo nedsättande ur den stora eken för att se vad som stod på. Tre linhåriga barn slukade med