faller henne in, sade Amy, som gladde sig över att Betty lyckats övervinna sin vanliga blyghet.
En improviserad cirkus, katt och råtta och ett i bästa endräkt spelat parti krocket avslutade eftermiddagens nöjen. I solnedgången togs tältet ned och allt packades åter in i korgarna, vilka buros ned i båtarna, varefter hela sällskapet rodde utför floden, sjungande av hjärtans lust. Edvard, som kände sig sentimentalt stämd, sjöng en serenad med det smäktande omkvädet:
»Ensam, ensam, jag klagar,»
och när han kom till:
»Unga vi äro, hjärta vi hava,
o, varför skall då så hård du vara?»
betraktade han Margret med ett så tillgjort smäktande uttryck, att hon brast ut i ett gapskratt och sålunda gjorde ett plötsligt slut på hans sång.
— Hur kan ni vara så grym mot mig? viskade han, under skydd av en livlig kör av sällskapet. Ni har knappt ett ögonblick lämnat den där tillgjorda engelskan, och nu driver ni med mig.
— Det var inte min mening, men ni såg så komisk ut, att jag verkligen inte kunde låta bli att skratta åt er, svarade Margret, hoppande över den första delen av hans förebråelser, ty det var fullkomligt sant att hon hade undvikit honom, ihågkommande sitt besök hos Moffats och vad man sedan pratat om henne.
Edvard blev stött och vände sig till Sally för att få tröst, sägande till henne i nästan snarstucken ton:
— Det finns inte ett tecken till koketteri hos den där flickan, eller hur?
— Inte ett dugg, men hon är bra söt, genmälde Sally, försvarande sin väninna, fastän hon medgav hennes brister.
Det lilla sällskapet skildes åt på samma gräsplan där det samlats med hjärtliga »god natt» och »adjö», ty Vaughans
