i alla fall, ty jag skulle göra så mycket gott och laga så att jag blev älskad av alla.
— Skulle ni inte vilja ha en liten man i ert luftslott också? frågade Laurie spetsigt.
— Ni hörde väl att jag sade »snälla människor»! svarade Margret och drog vid dessa ord fastare till sitt ena kängband, varvid hon böjde huvudet så djupt ned, att man ej kunde se hennes ansikte.
— Varför säger du inte att du vill ha en vacker, förståndig och snäll karl till man och många små änglasöta barn, då du i alla fall vet att ditt slott därförutan blir ofullständigt? frågade den rättframma Hanna, som ännu icke råkat ut för några ömma svärmerier och nästan avskydde allt vad som stötte på romantik, såvida det icke förekom i böcker.
— Du vill naturligtvis inte veta av något annat i ditt luftslott än hästar, bläckhorn och romaner, svarade Margret något stött.
— Ja, det kan du lita på! Jag önskar mig ett stall fullt av arabiska hästar, rum alldeles fullproppade med böcker, och när jag skrev, skulle jag doppa pennan i ett magiskt bläckhorn, så att mina arbeten skulle bli lika berömda som Lauries musik. Innan jag toge mitt luftslott i besittning, skulle jag vilja uträtta någonting storståtligt, någonting heroiskt och underbart, som inte skulle förgätas efter min död; Jag vet inte vad det kommer att bli, men jag går och väntar och tänker slå er med häpnad endera dagen. Jag tror jag skall ta mig till att skriva böcker, bli rik och vinna rykte; det skulle vara i min smak, och det är också min älsklingsdröm.
— Min är att i lugn och ro få stanna hemma hos pappa och mamma och hjälpa dem att sköta om huset, sade Betty förnöjsamt.
— Vill ni inte ha någonting annat? frågade Laurie.
— Nej, sedan jag fått mitt lilla piano, är jag full-
