— Er syster!
— Du! utbrast Margret och släppte sitt arbete.
— Det är ganska bra, sade den kritiserande Amy.
— Ja, kunde jag inte tro det! Ack, Hanna, vad jag är glad! utropade Betty och sprang, jublande över systerns lysande framgång, att omfamna henne.
Alla grepos nu av en förtjusning, som knappt kan beskrivas. Margret ville inte tro sina öron förrän hon med egna ögon läst tryckt i tidningen: fröken Johanna March. Amy kritiserade de ställen i novellen, där det var fråga om konst, med största foglighet och gav några fingervisningar för en blivande fortsättning, som olyckligtvis ej kunde utföras, då hjälten och hjältinnan voro döda. Betty var utom sig av glädje och hoppade och sjöng av förtjusning. Elsa intogs av häpnad över Hannas stordåd och utbrast: Min själ, jag det kan göra efter! Fru Marchs hjärta klappade av moderlig stolthet, då hon fick veta vad som hänt. Hanna skrattade, så att tårarna kommo henne i ögonen, då hon förklarade att hon kunde vara lika stolt som en påfågel över sitt opus och att hennes nästa arbete, »Den kluvna örnen», skulle komma att triumferande slå sina vingar över huset March.
— Berätta hur det gick till! — När lämnade du in den? — Jag undrar vad pappa skall säga. — Tänk om Laurie gör narr av alltihop! utbrast hela familjen i ett andedrag då den skockade sig omkring Hanna, ty de okonstlade människorna gjorde minsta glada tilldragelse inom hemmet till ett jubileum.
— Men tyst då, flickor, så skall jag berätta er allt, sade Hanna, som undrade om mamsell Burney känt större glädje över sin »Evelina» än hon över sin »De rivaliserande målarna». Sedan Hanna berättat hur hon gjort för att få sälja sina berättelser, tillade hon:
— Och när jag gick till redaktören för att hämta svar, förklarade han, att han tyckte om dem bägge två, men att han inte brukade betala nybörjare, utan endast låta
