mig en stor glädje att på samma gång kunna vara er mor till någon tjänst.
Vid dessa ord släppte Margret brödkorgen i golvet och tekoppen var på god väg att göra sällskap, då hon räckte Brooke sin ena hand, varvid i hennes ansikte lästes ett uttryck av så livlig tacksamhet, att informatorn borde ha funnit en rik belöning för en mycket större uppoffring än den obetydliga förlust av tid och bekvämlighet, som han nu gick att underkasta sig.
— Vad det är snällt gjort av er! Mamma skall bli tacksam för ert anbud, det är jag säker på, och det skall bli oss en stor lindring i vår sorg att veta, att hon har någon som ser om henne. Hjärtligt, hjärtligt tack!
Margret talade ur sitt fullaste hjärta och glömde alldeles bort teet, tills en blick ur Brookes bruna ögon gjorde henne uppmärksam på att detta kallnade. Hon begav sig nu till salongen, sägande att hon skulle underrätta sin mor om hans besök.
Allt var i ordning, när Laurie återkom från faster March med ett brev, innehållande den begärda summan och några rader; vari den gamla damen upprepade vad hon sagt många gånger förut, nämligen att »hon alltid ansett att herr March gjorde en dumhet när han sökte anställning såsom fältpräst samt att därav aldrig skulle komma något gott, varefter hon slutade med att uttala sin förhoppning att man en annan gång skulle rätta sig bättre efter hennes råd. Fru March kastade brevet på elden, stoppade pengarna i sin portmonnä och fortsatte med sina förberedelser till resan, varvid hon höll läpparna sammanpressade på ett sätt som Hanna skulle ha förstått, om hon varit där.
Den korta eftermiddagen försvann hastigt, alla de andra ärendena voro uträttade och Margret och hennes mor voro sysselsatta med något nödvändigt syarbete, medan Betty och Amy gjorde teet i ordning och Elsa stod och strök, men ännu hade Hanna ej synts till. Man började bli
