SJUTTONDE KAPITLET.
Föga plikttrogna.
Den fond av goda egenskaper, som under en veckas tid lades i dagen i det gamla huset, skulle mycket väl ha räckt till även för grannarna. Det var verkligen förvånande att se hur alla tycktes ha fått ett änglasinne. Och självuppoffring hade riktigt kommit på modet inom systerringen. Sedan flickorna blivit befriade från den oro de i början hyste för sin fader, slappades dem själva ovetande deras berömvärda iver något och de började återfalla i sina gamla vanor. De glömde visserligen icke bort sitt valspråk, men den första ivern tycktes alltmer sakta sig, och efter så ofantliga ansträngningar, som de gjort, ansågo de sig för sitt välförhållande förtjäna en helgdag och togo sig även många sådana.
Hanna ådrog sig en elak förkylning genom sin vårdslöshet att ej ha tillräckligt på sitt klippta huvud och måste därför stanna hemma tills hon blev bättre, ty faster March vill icke höra folk läsa för sig som skaffat sig snuva. Hanna hade ingenting däremot, och sedan hon vänt upp och ned på hela huset från källaren till vinden, slog hon sig ned i soffan för att bota sin snuva med ljustalg och läsning. Amy fann att hushållsbestyr och artistiska sysselsättningar ej passa tillsammans och återvände därför till sina lerfigurer. Margret tog sig dagligen sin lilla eftermiddagslur och sydde eller inbillade sig att hon gjorde det, men mycken tid gick bort för henne med att skriva långa brev till modern eller läsa de depescher, som litet emellanåt kommo från Washington. Betty höll sig tappert, undantagandes att hon någon gång föll tillbaka i sin förra maklighet och missbelåtenhet. Hon uppfyllde varje dag troget sina små plikter och även många av sina systrars, när
