Huru mörka föreföllo icke dagarna systrarna nu, huru dystert och ödsligt syntes dem icke hemmet och huru sorgsna voro icke deras hjärtan, medan de skötte sina plikter och trodde att dödens skugga lägrat sig över den en gång så lyckliga familjekretsen! Då först var det Margret, sittande ensam och ofta fällande tårar över sitt arbete, kände hur rik hon varit på saker långt dyrbarare än dem pengar kunna skänka — på kärlek, skydd, frid och hälsa, dessa livets verkliga välsignelser. Då först var det som Hanna, med den lidande lilla systern beständigt för ögonen i det mörka rummet och hörande hennes milda röst ljuda i sina öron, lärde sig inse den skönhet och mildhet som funnos i Bettys natur, känna hur ömt och innerligt hon var älskad av dem alla och fatta värdet av Bettys oegennyttiga ärelystnad att leva blott förändra och förljuva hemmet genom utövningen av de anspråkslösa dygder, som alla böra äga och vilka borde uppskattas mer än talanger, rikedom och skönhet. Den landsförvista Amy längtade ivrigt hem, så att hon skulle kunna få göra något för Betty, ty hon kände nu att ingenting av vad hon då toge sig till skulle bli mödosamt och påkostande och erinrade sig med bitter saknad hur många av hennes försummade plikter systerns tjänstvilliga händer uträttat. Laurie strövade omkring huset såsom en evigt irrande ande, och herr Laurence slog igen sitt stora piano, ty han led av att påminnas om sin unga granne, som brukade göra skymningsstunderna så angenäma för honom. Alla saknade Betty. Mjölkmagasinet, bagaren, specerihandlaren och slaktaren frågade hur hon mådde, den stackars madam Hummel kom för att bedja om förlåtelse för sin tanklöshet och få litet kläder åt Minna; grannarna skickade välgångsönskningar och hjärtliga hälsningar; och även de som bäst kände Betty överraskades, då de funno hur många vänner den blyga flickan förvärvat sig.
Ibland låg hon ovanpå med den gamla Skrapnos vid sin sida, ty även under sin yrsel glömde hon ej sin över-
