6
Vågskålen.
En gång en rosenkindad flicka hade
I luftig vinge fångat kärleken.
«Hur mycket väger den?«
Så för sig sjelf den skälmska flickan sade,
Och guden på en gyllne vågskål lade.
«Hvad skall jag lägga på den andra vågen,
Att båda brickorna må lika stå,
Jemnhöga båda två.
Som vågen mäter sig i höjd med vågen,
Som tvenne stjernor uppå himlabågen?«
Flög då en skimrig fjäril förbi henne,
Dess vingar skiftade i färgers prakt,
Liksom om strålen lagt
Allt hvad i guld den hade på de tvenne:
Och flickan griper genast uti denne.
Men knappast satt den, som ett vårligt smycke,
En liten ljusalf, lätt och skimmerglad,
På vågens gyldne blad,
Förr’n brickan sjönk, sjönk ett,betydligt stycke:
«Ack, kärleken, den väger icke mycke!« —
