Sväfva, flicka! &c. &c.
Sväfva, flicka, lätt på Psychevingar
Genom lifvet, af dess solsken njut,
Och, en luftig flöjtton lik, förklingar
Omkring dig hvar kommande minut.
Låt ditt hjerta hvila på din tunga,
Låt din själ uti ditt öga stå,
Och en bölja ljus skall verlden gunga
För din fot och för ditt öga då!
Njut hvar glädje: glädjen är en dufva,
Kommen till oss — ja! från himmelen
Öfver tankens, öfver lifvets grufva,
Med en sol på vingen, flyger den.
Blif som nu — så frisk och fri som vinden,
Ljus, som strålen uppå Alpens spets,
Glad, som fogelns morgonsång i linden,
Varm, som flamman på en altarkrets.
Blif ej lik en utaf dem, som finna
Lifvet blott en färd på modets elf;
Finns det något värre än en qvinna,
Ständigt nyckfull, såsom modet sjelf?
