24
Drömmen om äran.
Med vapen sjelf jag ibland vapnens lek
Mig trodde ära, trodde lycka vinna;
Men hvart jag kom, för mig den undan vek,
Och endast spåren stod’ för mig att finna.
Ack, krigarära! nu förstår jag dig,
Jag intet ägt att kunna dig besticka:
Ett grefve-namn var icke skänkt åt mig,
Och ej dukater växa i min ficka.
Med lyran ock bland gyldne lyrors tal
Jag segerfester drömde mig i verlden,
Och stolt jag trädde ur min lugna dal,
Men köld och hån mig mötte på den färden.
Och, konstnärsära! jag förstår dig, hör,
Hvad ägde jag att väcka sympatier?
Sjelf var jag icke tidningsredaktör,
Ej intressent af diktens koterier.
Mitt hjerta klappade, mitt sinne brann,
Än jag ej verlden och ej tiden kände;
Men mörkt jag lifvet, mörk jag solen fann,
Och snart till stoft mig vilda tankar brände,
Farväl, farväl! Der vissnade hvar ros,
På ynglingskinderna, de fordom röda!
Och själens styrka ebbade sin kos,
Och känslorna, som fjär'lar, lågo döda.
