Poëtisk Flygsand.
1.
Tryck dig, älskade! fastare än i den öppnade famnen,
Att ej minuten sjelf tränga sig må mellan oss.
2.
Sitter jag jemte dig, är verlden så ljus för mitt öga.
Underligt är det dock ej, blickar den genom din själ.
3.
Med hvar kyss du trycker, o flicka! på darrande läppar,
Dricker jag döden till, tömmande lifvets pokal.
4.
Tro ej att kindernas glödande rosor af hösten allena
Härjas; o! tro icke det: våren den härjar också;
Våren är kärlek, och kärleken är förtärande, våldsam:
Flammar i känslornas brand, brusar i sinnets ström.
5.
Tala, o tala! det klingar så ljuft; mitt hjerta det darrar.
Tror att din tonande läpp sätter musik till dig sjelf.
6.
Gudarnes fröjd begriper jag nu, ty dig jag begriper,
Kärlekens vårliga mö‘! skönhetens Hebe-gestalt.