Den här sidan har korrekturlästs
47
Tvenne Röster.
Jord, du ålderstigna enka!
Hvarför drar du nattlig slöja
Från din skrynkligt gamla kind?
Vill du som en tärna blänka,
Åter grann i vigningströja,
Dansa om i sferers ring?
Hvarför har du kallat våren,
Krämerskan från ljusets kretsar,
Som cherubers drägter syr? —
Vill du ha’ en krans kring håren? —
Eller kanske nya spetsar
I din gröna koëfyr?
Vore jag som du, jag tänkte
Ej på dansens ungdomsyra,
Ej på prålets tomma flärd.
Men på grafven ögat sänkte,
Sökte att min sminklust styra:
Lefva för en bättre verld.
O, du känner mig ej — minnet
Af de rena himlalanden
Flammar ännu högt hos mig.
I min själ bor skönhetssinnet,
I mitt hjerta vishetsanden,
Och de ordna allt kring sig.
